I offerstocken som står utanför Sankt Peders kyrka idag står att läsa:

”När Gamla Lödös stad
stod här i prakt och flor,
då bland dess kyrkor sju
jag ock var rik och stor”

Det finns teorier om att det kan ha funnits sju kyrkor samtidigt i Lödöse under medeltiden, men i dagsläget har man bara hittat spår efter tre.

En av pilgrimsledens många mötesplatser: Sankt Peders kyrka.
En ljuvlig dag och goa snack! En titt in i kyrkan visade sig bli en vandring genom historia. Föga förvånande, pilgrimsleden Göta älv bjuder på historia. Är dessutom frikostig med det. Men det är inte alltid du snubblar över det. Även om det händer. Inte alltid du peppras med det. Även om det händer. Ibland måste du in genom kyrkporten. Ta dig runt ett snår. Träffa rätt människor. Till och med ha föreställningsförmåga när du inte förstår vad du ser.

Och varför inte? Mycket skall tillgängliggöras samtidigt som det i min mening finns en sann dragningskraft i den historia som gömmer sig just bakom en kyrkport. Det är alltid speciellt när du får söka dig till något… det är speciellt med kulturarvet som ryms i ett snår eller bakom en port. När människan du träffar visar sig vara en skatt av historier. För det kräver något av dig, av mig, av oss. Att vi faktiskt öppnar kyrkporten, öppnar ögonen för snåret, vågar öppna upp för samtalet med främlingen, vandraren och pilgrimen.

När vår historia kommer till oss på det sättet händer det att berättelser växer. Och pilgrimsleden kantas av den typen av historia. I prakt och flor. Så ett tips, knacka på porten, ta avstickaren, råka i slang med vår historia. Och vad du än gör. Ta dig till Lödöse museum. Det hör liksom pilgrimsleden till.

För av historia blir du rik och stor.